STÖTTA BRUNNSGATAN

I svåra tider med inflation, hyreshöjning och allmän ekonomisk osäkerhet blir vi glada för alla bidrag, stora som små, till Teater Brunnsgatan Fyra.
Om ni vill stötta får ni gärna skänka en slant till oss på BG: 5277-1342.
Märk insättningen med “Donation”.

SKA MIN KROPP AV VETEBRÖD
SAKNA MIG NÄR JAG ÄR DÖD?

Premiär: 9 december 2025
Text och regi: Martina Montelius
Med: Ia Langhammer
Ljud och ljusdesign: Kristian Cavdarovski
Scenografi: Felicia Rosenberg och Kristian Cavdarovski
Kostym: Norma Stark
Sufflös: Saga Nordén
Scenfoto: Aksel Örn Ekblom
Formgivning: Marcus Stenberg, mask av Arne Högsander
Föreställningslängd: 1 timme, utan paus

Teaterns villkor slits isär just nu, som en baguette på en begravning. En skådespelare förväntas argumentera för sitt yrkes existens, till och med inför kulturministern. Ack, om det stannade där.

Allt vi ville var att skapa en hyllningsföreställning till Allan Edwall. Sedan kom lokalen, den lilla potatiskällare som Allan gjort till en teater, och ville också prata. Om hur det är att vara styvbarn till en bostadsrättsförening, och härbärgera Sofokles, Dostojevskij, Kristina Lugn och allt däremellan, samtidigt som man plötsligt innehåller tre helkaklade avträden som kostar en arm och ett ben i månadshyra.

Och hela tiden dör de, de som alldeles nyss levde så högljutt här inne. När de oförhappandes kommer tillbaka, glömska av gränserna mellan liv och ickeliv, får skådespelarens hjärnkontor öppna filialer som den krympande kulturbudgeten aldrig i livet kan täcka. Men då är det för sent.

Med stöd av Stockholms stad och Kulturrådet.

Recensionscitat:

“Alla är där, plötsligt. Gestalterna, dramerna, rollerna, rösterna, rösterna! En av svensk teaters mest kreativa scener visar sig ha varit en hel epok, måtte den inte vara över. Det här får inte vara sista andetaget. (…) När hon slänger sig fram med huvudet på sned och liksom suger ur sig en K. Lugn-replik drar hela salongen efter luft. (…) svensk teaters hesaste röst och mest orubbliga närvaro” – Ingegärd Waaranperä, DN

“En enda (genial) person gör fyra roller (…). Pjäsen om vetebröd och kulturskymning är ett drömspel som själva teaterrummet verkar skapa: kärlek, drivkrafter och mödor ekar när man vill borra sig ner och bortom. Ett svartsynt, lyriskt vrål om att få eller kunna existera. (…) Ia Langhammer är underbar som hes källardrottning (…). Detta är på-käften-teater. (…) Källarteater, alltså. Med all den kraft och kärlek den förmår” – Lars Ring, Expressen

“Med ett lätt svep med handen genom håret lyckas Langhammer med bravur alternera i alla roller (…). en kvick monolog skriven och regisserad av den ständigt lika kreativa Martina Montelius, nuvarande teaterchef för den gamla potatiskällaren som denna gång alltså flödar över av kiss- och bajshumor; ett dasskapital som inte alltid värdesätts i politiken men som är en ovärderlig del av vårt mänskliga kretslopp: de utrotningshotade källarteatrarna” – Ylva Lagercrantz Spindler, SvD

“Hon [Ia Langhammer] är stjärnan och höjer Montelius text till en nivå som gör att det stora kriget mellan kultur och kulturminister vinns på walkover. (…) Jag kan inget annat än lämna teatern i förundran” – Filip Lindgren, KULT Magasin

NATTORIENTERARNA

Premiär: 18 april 2026
Av: Kristina Lugn
Regi: Melody Parker
Medverkande: Janna Granström och Jenny M Jensen
Scenografi och kostym: Agnes Östergren
Ljus: SUTODA
Ljud: Elias Shapiro*
Teknik: Kristian Cavdarovksi
Affischfoto: Fredrika Eriksson
Formgivning: Marcus Stenberg
Föreställningslängd: ca 1 timme och 20 minuter, utan paus
*praktikant från SKH

Natten är min blomstertid

Vera och Bricken, som våra hjältinnor heter, hör inte vad de själva sjunger. De är inte främlingar, men inte heller väninnor. Kanske är de kärleksrivaler? Det är svårt att säga, när verkligheten har bytt språkdräkt och alla mammor gått i barndom. Mörkret faller. Är vi ensamma här?

“Nattorienterarana är inte en pjäs om idrott. Den är inte heller en dokumentärskildring i konventionell mening. Men visst har jag haft nytta av mina erfarenheter som skrivmaskinslärarinna. Varken Bricken eller Vera arbetar på Byängsskolan längre. Gillis Ignell och Rune Nylander har gått i pension och vad Stickan Ogebratt sysslar med i pannrummet nuförtiden vågar jag inte spekulera i. Jag vill att dramat ska fortsätta när pjäsen är slut. Och att ordet “verklighetsflykt” inte ska betyda att fly från verkligheten, utan att ge flykt åt den.” – Kristina Lugn

“Nattorienterarna” hade sin urpremiär på Teater Brunnsgatan Fyra med Lena Endre och Pernilla August i rollerna och har sedan dess blivit en av Kristina Lugns mest älskade pjäser och spelats över hela landet. Detta är första gången den spelas på Brunnsgatan igen sedan urpremiären 1998. 

Kristina Lugn, framkalvad av en speciallärare och en general och uppdriven i Tierp, Skövde, Örnsköldsvik, var en poet som blev folkkär. Sedan fick hon beundrarbrev från Allan Edwall. Han frågafde om de kunde gå på bio. Och ett liv på teatern tog sin början, med många pjäser och vänskaper som resultat. Mycket av det ägde rum här på Teater Brunnsgatan Fyra, Allans teater, som sedan blev hennes.

En samproduktion med Kulturhuset Stadsteatern.

Med stöd av Stockholms stad och Kulturrådet.